HALV FLAGGSTÅNG I SKOLAN IDAG......
Ja, som rubriken beskriver så har skolan varit lite extra tuff. En av mina vänner har blivit av med en klasskompis och jag har varit extra slö idag. Allt jobbigt på en gång. Jag kände inte Marcus, men endå funderar man ju. Han begick självmord igår lunchtid.....
Varför?! Såg en bild på honom och han såg ut som vilken kille som helst utan problem. Men det är väll just det, att man aldrig vet. Man vet aldrig vad som försigår bakom en glad, sprudlande människas väggar. jag skulle aldrig kunna tänka mig att bli av med någon av mina klasskompisar! Men vad jag förstår så var och är han en väldigt omtyckt person som oftast var på strålande humör. Känns faktiskt ganska skönt att jag inte visste vem han var för jag hade inte orkat med att vara ledsen just nu. Jag är i en period i livet just nu när jag stegvis vill klara av saker. Mitt liv har förändrats till det bättre. Jag har så mycket fler vänner nu än jag haft tidigare och det känns så underbart. Men skulle det anordnas en minnesstund på skolan så skulle jag deffinitivt gå på den. För att försöka få en glimt om vem han var som person. Eller nu vet jag ju inte hur minnesstunder i skolan fungerar mene....ja, jag antar att jag är rädd för det där med bortgångar. Jag har inte förlorat någon nära anhörig förut, och hur skönt det än känns och låter så är jag rädd! Hur ska jag reagera när jag får reda på att min kanin Sotis är död? Han är ju som min lillebror! Ja, det skulle absolut bli som att förlora sin lillebror! Eller tänk när mormor, morfar, farmor eller farfar går bort....att inte ha dom där liksom....JAG ÄR SKITRÄDD FÖR DET! Jag ber bara till gudarna att mina föräldrar inte ringer om ett sånt besked när jag är i skolan. Det skulle knäcka mig totalt! Det läskiga när någon går bort är även att hela världen går vidare.....förutom du själv. Har hört att man bara sitter där, även fast man står. Att omgivningen stannar upp fast du ser folk röra sig framåt. De har ett mål, en destination att besöka. Men när som helst kan det vara över för vem som helst. Därför inser man inte förrens man förlorar någon hur viktigt det är att säga de där 3 orden så ofta man kan. "Jag älskar dig" kan göra stor skillnad i en liten människas värld. Oavsätt om man säger det till en person varje dag så betyder och värmer det. Därför tror jag nog att jag ska ta och tända ett ljus nu för Marcus och även tänka på alla jag älskar. <3
Guuuud vad känslor som vällde fram nu. Men jag kände att jag var tvungen
att låta det skrivas ner. Det är ju faktiskt det man har en blogg till för.
Att just kunna skriva sina åsikter och känslor. Tack bloggen för
att du vill ställa upp för mig och aldrig har krånglat :)
Idag bakade vi lussebullar & pepparkakor i skolan
och imorn går livet på som vanligt och vi ska till
ishallen med klassen. Äntligen ska jag lära
mig att stå stadigt på dom där skridskor-
na och verkligen lära mig att åka.
För man vet ju som sagt var
aldrig när livet kan ta slut
:( Puss på er!
R.I.P Marcus!
Varför?! Såg en bild på honom och han såg ut som vilken kille som helst utan problem. Men det är väll just det, att man aldrig vet. Man vet aldrig vad som försigår bakom en glad, sprudlande människas väggar. jag skulle aldrig kunna tänka mig att bli av med någon av mina klasskompisar! Men vad jag förstår så var och är han en väldigt omtyckt person som oftast var på strålande humör. Känns faktiskt ganska skönt att jag inte visste vem han var för jag hade inte orkat med att vara ledsen just nu. Jag är i en period i livet just nu när jag stegvis vill klara av saker. Mitt liv har förändrats till det bättre. Jag har så mycket fler vänner nu än jag haft tidigare och det känns så underbart. Men skulle det anordnas en minnesstund på skolan så skulle jag deffinitivt gå på den. För att försöka få en glimt om vem han var som person. Eller nu vet jag ju inte hur minnesstunder i skolan fungerar mene....ja, jag antar att jag är rädd för det där med bortgångar. Jag har inte förlorat någon nära anhörig förut, och hur skönt det än känns och låter så är jag rädd! Hur ska jag reagera när jag får reda på att min kanin Sotis är död? Han är ju som min lillebror! Ja, det skulle absolut bli som att förlora sin lillebror! Eller tänk när mormor, morfar, farmor eller farfar går bort....att inte ha dom där liksom....JAG ÄR SKITRÄDD FÖR DET! Jag ber bara till gudarna att mina föräldrar inte ringer om ett sånt besked när jag är i skolan. Det skulle knäcka mig totalt! Det läskiga när någon går bort är även att hela världen går vidare.....förutom du själv. Har hört att man bara sitter där, även fast man står. Att omgivningen stannar upp fast du ser folk röra sig framåt. De har ett mål, en destination att besöka. Men när som helst kan det vara över för vem som helst. Därför inser man inte förrens man förlorar någon hur viktigt det är att säga de där 3 orden så ofta man kan. "Jag älskar dig" kan göra stor skillnad i en liten människas värld. Oavsätt om man säger det till en person varje dag så betyder och värmer det. Därför tror jag nog att jag ska ta och tända ett ljus nu för Marcus och även tänka på alla jag älskar. <3
Guuuud vad känslor som vällde fram nu. Men jag kände att jag var tvungen
att låta det skrivas ner. Det är ju faktiskt det man har en blogg till för.
Att just kunna skriva sina åsikter och känslor. Tack bloggen för
att du vill ställa upp för mig och aldrig har krånglat :)
Idag bakade vi lussebullar & pepparkakor i skolan
och imorn går livet på som vanligt och vi ska till
ishallen med klassen. Äntligen ska jag lära
mig att stå stadigt på dom där skridskor-
na och verkligen lära mig att åka.
För man vet ju som sagt var
aldrig när livet kan ta slut
:( Puss på er!
R.I.P Marcus!
Kommentarer
Postat av: Claudia
Nejmen gud vad hemskt! :/
Trackback
